Igår (20/9) besökte Anna Svalander Bäckängsgymnasiet för att motta en fullsatt aula med elever. Idag är de allra flesta fortfarande starkt kritiska till ordningsomdömen.
I en debattartikel (19/9 BT) skriver Anna Svalander att vi bör ”vässa samhällskunskaperna” och lära oss hantera den demokratiska skönheten. Igår nonchalerade hon vår namninsamling med närmare 80 % av elevernas åsikter som visade att en förkrossande majoritet är emot ordningsomdömen.
När vi sedan en månad tillbaka diskuterat ordningsomdömena har vi gjort det ur flera synvinklar, också från det motsatta perspektivet. Vi är de enda som informerat och agerat i frågan och satt oss in i protokoll och möteshandlingar från Utbildningsnämnden. Vi är de enda som kanaliserat och fört fram elevers åsikter på skolan, hurdana de än varit. Att påstå att vi inte framhållit korrekt eller tillräcklig information är bara löjligt.
Vi är fast beslutna om att inga förändringar till det bättre kommer med skriftliga ordningsomdömen. Lärarens bedömningar är alltid subjektiva, men ordningsomdömena riskerar att bli ännu mer godtyckliga. Det är ett hånfullt endimensionellt verktyg för att försöka komma till rätta med ordningsproblemen, de enda som berörs av de här omdömena är de svagaste eleverna och de får det sämre.
Svalander försöker upprepade gånger ta sig fram med hjälp av lömska retoriska knep när de egna argumenten brister. Hon försöker måla upp en skräckbild om situationen i skolan men sätter sig inte in i fakta, något som är under all kritik. Sådant avslöjar en politisk oförmåga om att övertyga från hennes sida. Det är så en trängd politiker agerar. Hon tar rollen som martyr och påstår samtidigt att vi elever inte begriper någonting. Mest upprörande är att hon inte tar hänsyn till vad en majoritet på skolan kommit fram till. Den enda som missförstått, både vad gäller situationen i vår skola och hur man slår mot roten av de problem som får följden skolk och hög frånvaro, är Anna Svalander.
Vi kan lova er att om det funnits liknande verksamheter som Förenade klasskamrater på de övriga skolorna i Borås hade vi sett mycket mer motstånd, inte bara på Bäckängsgymnasiet.
Daniel, Sabina, Ville, Caroline och Johan
Elever vid Bäckängsgymnasiet
