Varför ska vi införa ordningsomdömen?
Symbolpolitik istället för viktiga insatser.
Tills nu har debatten om skriftliga ordningsomdömen präglats av okunnighet, personangrepp och missförstånd.
Alla vill vi ha ordning och reda i skolan, men det finns en tydlig diskrepans mellan lärare, elever och politiker hur man ska gå tillväga för att uppnå god arbetsro.
För det första fattades beslutet om att införa betygsliknande ordningsomdömen på gymnasienivå inte i politisk enighet. Det finns inget samförstånd, det menar även Johan Hellström (mp) i en debattartikel (BT 24/9). Utbildningsnämnden skickade aldrig in en remiss till ungdomsrådet i Borås före beslut togs vilket man borde ha gjort.
För det andra bör det sägas att det inte råder några strukturella ordningsproblem på Borås gymnasieskolor, det uttalandet kommer från Anna Svalander (fp). För det tredje finns det redan samverkan mellan skola och hem reglerat i nuvarande skollag och förordningar. Detta genom utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan som skall täcka upp frågan. Läraren har redan befogenheter för att hantera störande moment under lektionstid.
För det fjärde är det här omdömet, i stort bestående av kryssrutor och bockar, ett hånfullt endimensionellt verktyg som varken gör till eller från för stökiga elever, särskilt eftersom det bara anländer vid terminens slut. Och vore det av någon betydelse avslöjas i så fall att utvecklingssamtal och dialog mellan elev, lärare och föräldrar inte fungerar som det ska. Ska det komma som en överraskning att eleven skolkar och inte uppför sig, när man borde ha tagit itu med problemet direkt? Om inte, ifrågasätter jag logiken att ta fram ett omdöme om det skall plockas fram på varje utvecklingssamtal, det kan lika gärna kan ske muntligt. För de elever som behöver uppföljning och kontinuerligt stöd och hjälp innebär detta omdöme bara en ytterligare stämpel i pannan vid terminens slut.
Anna Svalander (fp) säger att Utbildningsnämnden satsar stora pengar på sina visioner om skolan och att ordningsomdömen är en del av ett brett skolpaket. Men att skapa en bra skola handlar om mer än resurser, regelsystem och formulär om ordning och uppförande, det handlar om pedagogik och synen på kunskap.
Vår skola liknar allt mer det danska skolsystemet. Det har gått i riktning mot att bli mer och mer konservativt på senare år, i akt och mening att förbättra elevernas studieresultat. Men resultaten imponerar inte. Det beror på att eleverna inte lär sig tillräckligt av fritt och kritiskt tänkande. Den politik som bedrivs idag i de svenska skolorna är någon form av kravliberalism där man vill styra skolan efter vissa principer. Kunskap och disciplin hos eleven ska naglas fast och mätas.
Det vore intressant att diskutera varför vi har negativa beteenden sett ur inlärningsperspektiv. När vi vet mer om detta kan vi hitta verktyg för att ta itu med problemet. Man kan inte möta nya problem med gamla metoder.
Orsakerna till skolk och dåliga studieresultat är långt mer komplexa än att de går att stävja med hjälp av ett omdöme i ordning och uppförande. Vad som krävs är dialog, förståelse och regelbundna utvecklingssamtal i olika former. Och de finns redan, därför är ordningsomdömena totalt verkningslösa.
Johan Frick
Ordförande Förenade klasskamrater
